Det började på tisdagen

onsdagen

torsdagen

sen var det uppehåll

Och så söndag

måndag

När jag började tillåta mig själv att gråta gjorde jag det mycket för en yogalärare som sa att jag tror att det behöver rena Emma, du behöver nog låta det komma. Måndag. Ja. Tisdag. Ja. Onsdag. Ja. Söndag. Ja men nu får det vara ett slut på det hela. Måndag. Fan vad förbannad jag var. Jag kände att jaha, here we go again. Jag kände det som om nu finns det fan ingenting konstruktivt kvar i det hela. Jag identifierade mig över huvud taget inte med tårarna och ändå slutade de aldrig rulla. Och jag satt där bakom och tittade. Kände hur de bildades i tårkanalerna och svämmade över. Såg hur tankarna for. Och var inte alls där själv. Det var som om min kropp och mitt huvud bara processade någonting och jag var inte engagerad. Istället satt jag bakom helt tom. Helt utan ork. Jag försökte komma på saker som gör mig glad. Det enda jag kom på var saker som jag antar brukade göra mig glad.

Svaren kommer smygande till mig nu. Som så många gånger förr när jag känner såhär och inte kan greppa varför. För att jag försöker "vara någon jag inte är". För att jag inte accepterar det som utgör grunden för just den jag är. Det är det där med att inte älska och acceptera sig själv "trots att" utan "just för att".

Studierna får tankarna att flyga och skapar nya former av kreativitet. Utforskar. Jag älskar det. Men mellan alla teorier och teologier juridiska begrepp lagar konventioner principer och samhällen kulturer makthavare regeringar myndigheter aktivister och troende ateister pacifister demonstranter historiska händelser och religion politik individ kollektiv författare författningar och konsekvenser omständigheter och men och om och kanske och varför varför inte, så smyger det sig in en liten tanke; se nu till att göra allt du kan för att landa på yogamattan och den tiden du har där till att landa på, för det är den tiden du har att landa på.

Tanken har stressat något. Lite som när jag under yogaretreatet kände mig stressad över hur jag skulle hantera att slå på mobiltelefonen det första jag gjorde. Det stressade mig i flera dagar för att jag aldrig kom till något svar på hur jag skulle bete mig för att känna mig lugn. Efter tre dagar kom det så; Men Emma, exakt VAD är det som säger att du måste starta telefonen det första du gör? Inte ett skit. Så det gjorde jag inte heller. Istället startade jag den när jag var redo. punkt.

Så ligger jag på min yoga matta idag med funderingarna över hur jag ska få denna harmoni att stanna kvar inom mig, vad gör mig mest lugn där på yoga mattan, som om det var där det måste hända. En timme senare, i savasana, är det nästan så jag vill skratta åt mig själv för Emma, exakt VAD är det som säger att du ens måste ta med dig tankarna ut ur biblioteket och låta dem storma hela dagen och glömma bort att vara närvarande i allting annat mellan böckerna och mattan? Inte ett skit. punkt.

När jag promenerar hemåt genom ett Stockholm i snöyra efter kvällens yoga frigörs en enorm tacksamhet för allt jag har, allt jag är, allt jag upplevt. Här finns ju mer än jag någonsin kunnat föreställa mig eller drömma om. Allting finns ju här. I mig. All strävan någon annanstans är borta. Det finns ingen annanstans för mig än just här, just nu.

Fri.

Så jävla fri.

Yin yoga. I slutet av passet pratas det om det där svåra i att slappna av och vara stilla. Att helt plötsligt verkar det som om det finns hundra anledningar att röra på sig. Det kliar plötsligt jättemycket någonstans. Håret ligger fel. Kläderna sitter snett. Och är jag inte lite snuvig törstig hostig, om jag bara…

Jag har tidigare känt igen mig i den där rastlösheten. Snälla vadsomhelst bara inte stilla och sen ingentingmer. Ibland en lättare form av panikångest. Svindeln i att släppa taget, släppa kontrollen, släppa huvudet. 

Men när jag satt där såg jag plötsligt att jag inte alls definierade mig med vad hon sa längre. Mycket av retreatet i julas gick ut på att komma till ett så pass fysiskt lugn att kroppen inte längre har någon önskan om att ändra på sig. Därifrån började meditationen. Och jag hittar det i mig själv. Hittar i kroppen en önskan om att slappna av. Upptäcker att när jag rör på mig så är det för att göra en sista justering och komma till avslappning, inte för att smita från den. Nog har jag mina blockeringar, och ett huvud som mer än gärna spinner, men det blev så tydligt att jag har haft blockeringar här och nu har jag släppt dem just här.

Jag har släppt mycket efter i julas. Mycket enkla saker som nästan låter löjliga att säga. Jag går inte med ipod längre, jag fann att jag varken gick där jag gick,  i musiken, eller mitt huvud fullt ut, utan i alla tre samtidigt. Jag lyssnar inte på musik och sitter framför datorn samtidigt. Jag äter vid köksbordet och gör ingenting annat när jag äter. Jag sitter inne på toaletten och borstar tänderna istället för att gå runt i lägenheten och dra ner rullgardiner, kolla spisen. Jag har inte ens två sidor uppe samtidigt på internet om jag inte verkligen måste ha informationen tillgänglig parallellt. Jag har inte datorn och teven på samtidigt. Jag gör nästan inte alls två saker på samma gång längre.

Och det gör mig så mycket mindre stressad att det är helt galet. Så mycket mer fokuserad och bättre utrustad till att faktiskt just bara vara. Nu. Och så mycket mer avslappnad både i kroppen och i sinnet.

Igårkväll

Födelsedagstulpaner i lila vitt och

Mannen som elskede Yngve

En stor spegel med

guldkant

är att äta överbliven födelsedagstårta

Jag gör sällan playlists av min musik. Jag har en på T’s dator eftersom vi inte riktigt är överens på musikplanet alla gånger. Emmas shit is the shit heter den passande nog. Onödig info, det jag egentligen vill säga är att förra året bestämde jag mig för att göra en playlist av det som spelades på repeat som mest under året. Det som blev årets låtar. Förra året dök två låtar upp så fort jag anlänt med flyget hem nästan. I år hittade jag första låten först igår. Men först; 2009 års lista;

1. A.R Rahman, Suzanne - "Dreams on fire"
2. Adele - "Hometown glory" 
3. Amy McDonald - "This is the life"
4. Coldplay - "Viva la vida"
5. Ane Brun - "Changing of the seasons"
6. Blur - "Sweet song"
7. John Hiatt - "Have a little faith in me"
8. Kate Perry - "Hot n cold"
9. Lady Gaga - "Pokerface"
10. Nick Cave & the bad seend - "into my arms"
11. Quindon Traver - "Everybody’s free"
12. Regina Spektor - "Laughing with"
13. Sofia Karlsson - "Jag väntar"
14. Tegan & Sara - "Where does the good go"
15. The proclaimers - "I’m gonna be (500 miles)"
16. Vienna Teng - "Nothing without you"
17. Sofia Karlsson - "Jag har drömt"
18. Vienna Teng - "Momentum"
19. Katie Melua - "If you were a sailboat"
20. Sofia Karlsson - "Stjärnor över Asahikawa"

För ett par år sen fyllde en vän till oss 18. Jag och T låg båda i feber och diverse annat skit men bestämde oss ändå för att det är vår älskade kollektivmedlem, som förvisso hade avklarat de flesta åldersbundna, och många fler därtill, bravader långt innan 18, skulle få en tårta för det var trots allt 18. Så vi mosade in oss i det trånga köket med täcken och filtar och frossa och hosta, snuva, raggsockor, bacillusker. Det gick, milt uttryckt, åt helvete. Ungefär såhär;

Den gräddades aldrig i mitten. Vi försökte skära den i lager, insåg till vår fasa att det gick inte och tryckte in den i formen igen. La alla lager uppepå tårtan istället och gjorde en cover-up av grädde. Fasaden sprack dock när vi skar i den. Vi har aldrig gett oss på tårta igen. Men idag är så dagen då det ska ske. Håll tummarna! 

KA-TA-STROF. katastrofalt. Urusel.

Så. Jag har fått fri träning på gym av en vän i några dagar. Gym är inte min hemmamiljö. Vi lämnar min åsikt om gym där. Så jag tänkte. Poweryoga. Kan vara riktigt dåligt, men jag vet ju vart jag har mig själv. Riktigt dåligt visade sig inte ens komma i närheten.

1. Hon häver ur sig inofficiellt innan passet börjar, det är jag och en till där. "Ja, nej jag yogar ju inte annars, jag springer mest." Jag borde gått ut redan där.

2. Kvinnan hon pratar med berättar att hon kollat på att åka till Indien men att de flesta verkar vara vegeterianer och det är lite för djupt för henne. Jag tänker att man måste ju absolut inte vara vegeterian (även om jag själv starkt förespråkar och håller med dem som tycker det), men ändå ganska open minded för tanken. Här säger så "yoga" instruktören; "VA?! Nämen, OJ DÅ!"

3. Hon inleder passet med att berätta att power yoga härstammar från Ashtanga yogan, so far so good, men sen så. "Och Ashtanga yogan är ju GRUNDEN TILL ALL ANNAN YOGA". Jag sitter förstummad.

4. Hon blandar ihop uppåtgående och neråtgående hund och solhälsningarna är inte i närheten av någon form av rätt.

5. 1 timme in i passet kommer det in en nisse och säger får jag vara med, varpå han börjar dra av sig alla ytterkläder, börjar svinga med armarna och köra galet dålig stretching samtidigt som han låter som en stönande bodybuilder.

Här får jag nog. Jag ställer mig upp. Ger en mycket välgenomtänkt blick åt "yoga" instruktören, vänder på klacken och går ut. Jag var så fly jävla förbannad. Jag är så fly jävla förbannad. UNDER ALL KRITIK! 

Det blev aldrig någon bio. Det var en fantastisk dag. Jag drog på mig lager av kläder och gick ut i det gnistrande. Gick till benen blev trötta och andetaget förvandlat håret till is. Då gick jag hem igen. Och tinade upp i badkaret tills allt var spaghetti och jag blev yr av värmen. Sen drömde jag.

Att kaniner och sköldpaddor gick på vägarna och att vi åkte buss. Du i mitt knä och jag med hakan vilande på din ena skuldra. Det fanns ingenting utom det där lugnet som fanns stundtals. Det där ovanliga lugnet som ibland finns utan några löften om framtiden, lugnet som finns ändå, när man är lugn i att bara vara. Oavsett vad framtiden håller.

Sen gick jag ut i morgonen och åkte hem till mitt. 

Jag fortsätter komma ihåg mina drömmar. Drömmer att det är pridefestival och vi är jätteförbannade på varandra. Hen skriker någonting åt mig. Jag går över övergångsstället och gormar "Din skenheliga jävla hycklare!" tillbaka och pekar finger. Det resulterar i att jag inte får följa med och titta på curryodlingen som en vän har börjat odla på bara asfalten.

Väl vaken ställer jag mig på mattan och lagar jättefrukost. Sen hamnar jag på vakentimmars blogg. Den berör mig och denna morgon är inget undantag. Det är helt fantastiskt. Läs och njut.

Dagen ska spenderas inomhus. Det är för kallt. Fantastiskt vackert men kallt kallt kallt. Jag och mamma ska gå på bio. Fish Tank. Sen ska jag fortsätta läsa min nya bok. Bang om Bang. Hoppas ni får en fantastisk dag!

Jeanette Winterson följer med in i 10-talet också. Jag trodde nästan inte att hon skulle göra det efter första delen, men när jag kom till andra undrade jag hur jag någonsin kunde tveka.

" Jag var lycklig, men lycklig är ett vuxet ord. Man behöver inte fråga barn om de är lyckliga, man ser det bara. De antingen är det eller också är de det inte. Vuxna pratar om att vara lyckliga eftersom de mestadels inte är det. Att prata om det är som att försöka fånga vinden. Det är mycket lättare att bara låta den blåsa över hela kroppen/…/"

Ur passionen av Jeanette Winterson

Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag hade exempelvis tänkt mig att komma hem med kort hår idag. Det hade inte frisören och jag litade på henne framför mina egna tankar om vad jag skulle komma hem med. Så jag återvände med mina lockar. Något kortare lugg och något mer uppklippt. Någonting jag misstänker kommer resultera i ännu mer lockar. Vi får se. Jag är nöjd. Gillar läget. 

Under tiden hon klipper pratar vi om yoga. Hon undrar en massa. Jag berättar mest om vad jag själv gör. Frågar om hon provat och ja det har hon men det var ingenting för henne just då, hon kände inte den där glädjen hon vill ha ut av de gånger hon faktiskt tränar. Och jag tänker att vad är glädje om inte yoga. Har man inte fattat det hela väldigt bra då, om man väljer det som gör en lycklig. Även om det inte råkar vara av just asanas? Jag vet inte. En vän frågade mig för ett tag sen om jag praktiserade yoga hemma (hon syftade på asanas) jag sa ja och den första frågan var hur länge? Jag vet inte. Ibland känns det så hetsigt. Det här med att "Göra yoga". Det här med att köra fast i asana, som ju faktiskt är just vad allt annat är; EN DEL av yoga. Varken mer eller mindre viktig än någon annan del utan lika viktig. Jag vet inte. Kanske är yoga någonting mer än asana och asana någonting mer än en fysisk position.

Vi möts i Götgatsbacken. Krokar arm böjer ner våra huvuden för vinden går ut på Söder Mälarstrand. Jag säger jag vet inte vart jag ska börja och så börja inte kommer svaret. Åh Emma, behåll det inom dig det där enormt stora som är så stort att det inte går att sätta ord på jag känner det ända hit ändå. Halvvägs till Västerbron pratar vi om kärlek och olycklig sådan. Hen säger att hen tänkt efter att ha sett en fråga om vad man gör för att få kärleken att sluta om den inte är besvarad och vaddå sluta? Om du älskar någon. Om du är kapabel till så vackra känslor. Varför sluta? Varför sluta älska? Om du har sagt orden.

jag

älskar

dig

Varför försöka ta någonting så fantastiskt tillbaka? Är det kärlek om man inte kan älska utan att den är besvarad? Varför handlar det om att få för att kunna ge? Varför låter man inte bara kärleken finnas där. Gläds åt att man kan ge något så fint till en annan människa. Villkorslöst.

Jag går bredvid helt stum. Det träffar mig så rätt att jag inte har någonting mer att tillägga utan håller med fullständigt. Uppe på västerbrons högsta punkt stannar vi och tittar ner på isflaken som frusit fast i någonting som liknar ett stort utspritt pussel där ingen av bitarna passar ihop med varandra. Jag upplever en känsla av svindel. 

Långsamt tar jag mig tid att landa. Kliver upp innan världen har vaknat och vaknar på yogamattan. Ligger och flyter i badkaret. Är snäll mot magen möblerar om besöker ikea ändrar på väggarna köper hem en till växt bakar bröd går promenader läser mail från olika delar av världen slår av mobiltelefonen på nätterna städar. Av min lillebror fick jag Banksys Wall and Piece i julklapp.

"Only when the last tree has bee cut down and the last river has dried to a trickle will man finally realize that we cannot eat money and reciting old proverbs makes you sound like a twat."

Nog om det. Nu är det dags för sömn i den renbäddade sängen. Det kommer att ploppa upp lite foton från vintern under fotofliken. Kika in vettja.

Godnatt! 

Utdrag ur anteckningsboken. Jag vet inte hur jag ska sammanfatta annars. Vart jag ska börja. Vad jag ska dela med mig av.

20 December "… Hon hade verkligen rätt när hen sa att det är svårt att hitta några fel att korrigera på mig i samband med en yogalektion, för det allra största problemet ser man inte. Det sitter i huvudet på henne. Mitt huvud vill inte sluta snurra och min hjärna vill inte sluta tänka /…/ Jag är jell-O. Gele. Men tittar jag på mig själv i spegeln så glittrar mina ögon och har en pigg pärlemorsskimrande rand längs ögonfransarna…"

21 December " Igår kväll: Nattvandrare. Mitt i skogen. Mitt i mörkret. Där det enda som hörs är mina fotsteg i snön. Jag är inte säker på att jag kommer att vilja lämna detta/…/ Nightwanderer igen. Det är midvinter. Minusgrader. Nymåne. Och fler stjärnor än jag sett i hela mitt liv…"

22 December "… Min knän gör ont från alla timmar sittande i halvlotus och jag har fått någon sorts fnatt och kan för allt i världen inte sluta svälja när det blir sådär dödstyst/…/ Jag hörde klart och tydligt vad hon sa men gjorde över huvud taget inte som hon sa samtidigt som jag inte var någon annanstans heller. Och efteråt kunde jag varken komma ihåg riktigt vad hon sa eller vart jag skulle ha varit annars i mina tankar/…/ Minnesbilder blixtrar fram. Vilket otroligt vackert liv jag har haft. Vilket otroligt vackert liv jag har…"

23 December "… Sovmorgon idag. Vad hjälpte det. Jag vaknade 05.15 ändå/…/ Off we flew. Till tarmsköljningen. 16 glas med saltvatten, yogaövningar och toalettbesök så var det hela över tänkte jag. Det räckte väl gott och väl med 16 cafelatteglas med vatten. Tji fick jag och svaret. Klar? Nu ska du så ta den här skålen (hen håller fram en 2,5 liters skål) och dricka tills du kräks. Gör du inte det kan du stoppa fingrarna i halsen. Såhär. Hen visar entusiastiskt. Det var bland det värsta jag har gjort i hela mitt liv. Och nu efter vila och gröt med massor med olja är jag inte säker på att det var en bra grej för min kropp. Jag känner mig ur balans. Nu väntar 10 dagar utan socker, raw-food, kött, mjölk, ägg, kryddor, alkohol, te, stekt mat. Alltså 10 dagar med riste, kokta grönsaker, potatis och ris…"

24 December "… Magen är bättre idag. Jag kan i alla fall kissa på automatik utan att behöva lokalisera musklerna jag ska använda först/…/ Förövrigt, nej inga andra toalettbesök/…/ I början av dagen skrämde tystnaden mig. Gjorde mig trött och jag hade svårt att acceptera att jag skulle göra någonting som inte gjorde mig omedelbart lycklig. Men ute i mörkret i skogarna skiftade perspektivet. Tänk vad frigjort jag kommer att känna mig när allt detta är över. Tänk att få en möjlighet att förstå värdet av frihet…"

25 December "… Det töar. Och regnar. Och blåser. Jag luktar svett och något parfymerat över huvud taget får vi inte använda. Jag har fortfarande inte varit på toa/…/ Skakig som fan och nära till tårar. Jag är redo att rymma…"

26 December "…Mala. Inte min typ av redskap/…/ I morse var så morgonen då jag fann mig själv bryta ihop ill slut. Och tänka sig. Två minuter senare fungerade hela systemet utomordentligt igen. Så bra som det aldrig har fungerat tidigare. Jag har aldrig upplevt en balanserad mage. Det gör tre dagars helvete värt mödan/…/ Jag tror att min hjärna börjar varva ner. Och jag tror att jag somnade under Yoga Nidran efter nära en timme meditation. Det blir till att ligga med öppna ögon nästa gång/…/ Saken är den att med henne kan man prata i gåtor så till den grad att man inte förstår sig själv och hon kan stoppa en mitt i och säga jag ser vart du är på väg och gå inte dit. Det kan också låta såhär en lördagsnatt i hallen efter att ha varit vaken sen 05.00

Jag: Can I ask you something about the meditation?

Hon: Yes och jag frågar.

Hon: Everything is just experience, no exceptions. The whole truth and nothing but the truth, but this you know skrattar hon jag tänker att så fan heller gör jag det men hon försvinner ut genom dörren.

Sekunden senare sticker huvudet in igen: Of course it doesn’t always have to BE the truth, right? Och jag kan inte sluta tänka att det åter som om jag skulle vara med i Alice in Wonderland…"

27 December "…Ja det är ju sällan man bara sitter och glor i en timma hemma eller tar en halvtimma på sig att ta på sig kläderna skrattar hen/…/ Jag har ridit. Äntligen. Fantastiskt! Tills det blev så mörkt att vi behövde bli hämtade med bil som nästan körde in i timmerstockarna i diket eftersom vi inte kunde komma därifrån. Därefter rakt ner i en pyramid med saltvatten som gör att man flyter tyngdlöst. Bäcksvart. Overkligt. Helt underbart/…/ För första gången i mitt liv känner jag mig okej med att vara likgiltig. Det finns vissa saker som faktiskt inte behöver ta någon energi alls…"

28 December "… Satt igenom hela meditationen för första gången utan någon panik för knän eller fötter eller sinne. Det är lustigt för man sitter på dessa mattor och svär i sitt inre över dessa eviga lotusställningar. Så är det så över och vi vallfärdar in till matsalen och stolarna. Och det hinner inte gå mer än 10 minuter innan jag sitter där igen och svär i mitt inre över dessa stolar som är så ofantligt obekväma att jag slänger upp ett ben på väg in i halvlotus igen…"

31 December "…Tystnaden bruten. Jag har börjat förstå innebörden av att bara uppleva. Vikten av att dra mig och mina sinnen tillbaka ibland. Det nödvändiga i motstånd. Friheten i att uppleva igen sen. Musiken som kom under lunchen. Efter 10 dagar utan och 3 dagar helt tyst. Jag antar att det kallas tystnad för att det finns inga ord för den. Tystnaden. En stor del av mig är förändrad. Ska jag lämna dessa människor nu? Hur ska det gå? Jag är både helt redo och helt oförberedd på att åka hem. Fylld av energi och inspiration. Jag tror att det kommer att gå bra/…/ Ett ögonblick. Träkolseldad bastu. Svetten rinner. Så. Rakt ut i minusgraderna och rulla naken nerför snö backen. In igen och ha snöbollskrig i bastun. Jag har aldrig lekt så mycket tidigare. Aldrig varit så totalt jävla fri. Legat mitt på en äng och tittat på stjärnorna. Vinterskrikit. Dansat under fullmåne…"

1 Januari "… Fina A. Shine your light Emma…"

Nu är jag hemma. Det blev ett sinnessjukt långt inlägg. Mer bilder kommer! Gott nytt!